En gång i tiden,
för inte allt för länge sedan så bestod sovmorgon av att man sov läääänge.
Vaknade och insåg att man sovit bort halva dagen och fick ångest över det.
Numera består sovmorgon av att man vaknar för tidigt, tror att det är dags att gå upp tills man ser att klockan inte ens är 8 på morgonen.
Är det en ålders grej? Början man bli medelålders? Shit-old?
Hur som helst så är dogsen sköna nog att ta "sovmorgon" med oss oftast.
Inget pip och bråk om att det är dags att gå upp
- SÅ LÄNGE SOM MAN DRAGIT NER RULLGARDINEN!!
Fattar Naomi att det är ljust ute är det KÖRT!
Tokiga ljusdyrkande, utedyrkande, springdyrkande tok hund - ljus inställd!
