Nej vi är oskadda allihop här hemma.
Bara att vissa incidenter under helgen fick mig att fundera lite.
Lite hundigt, inte alls deluxe.
Min farmor gick bort i lördags. Hon har levt ett långt friskt liv. Aldrig legat på sjukhus mer än när pappa föddes. Och kanske 2-3 gånger under de senaste 2 åren en vecka i stöten.
<3
Farmor skulle fyllt 90 nästa vecka. Jag känner ingen som varit så lite på sjukhus. Hon satt upp fredag morgon till frukost och 1 och ett halvt dygn senare somnar hon in för gott.
Perfekt om du frågar mig.
Nåväl till det jag funderat på som är lite hundigt då....
Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt att ta livet av mina husdjur såklart, precis som alla gör.
Man bestämmer på nått vis vem som skall leva eller dö.
Vem utnämde mig till chef över min hunds liv?
Man gör det såklart av kärlek, men ändå.
<3
För oss människor får man inte ge "dödshjälp". Det är imot lagen.
Oavsett om personen ifråga lider, redan är dödsdömd whatever.
Nu låg farmor så som sagt mindre än två dygn och vi sa att det var fritt fram att ge så mycket morfin som hon behövde.
Min tanke går till dom som kanske ligger så i veckor, månader.... år? Jag kan inte säga vad som är rätt eller fel, jag tror dessutom att gråzonerna i detta ämne är extremt många.
Jag kan dock säga att jag nästa gång jag måste ta ett djur till veterinären för ett sista farväl kommer känna tacksamhet.....
Tacksamhet för att jag kan ta beslutet när mitt djur lidit färdigt.
Tacksamhet för att jag fått vara där in i det sista.
Tacksamhet för att jag kan göra det utan att vara kriminell.
Ledsen för långt, lite odeluxigt och tråkigt inlägg. Det blir bättre imorgon!
<3
